Inte YouTube men ett hyggligt försök.
Av el_huldo Mars 27, 2007
Har pillat med letssnacka.com en hel del på sistonne.
Resultatet har blivit lite nya funktioner så som bloggar, video upploads (möjligt att det blev en särskrining där) och lite annat.
Video funktionen är inte riktigt hundra ännu men funkar hyggligt. Bloggarna funkar fint i alla fall. Vi har även lyckats med konststycket att ge större möjligheter vad gäller att editera sin egna sida på letssnacka.

Blev arbetslös för några veckor sedan så då fick man ju en del tid över för att pilla med hemsidorna och spela xbox 360. Senaste spelet jag inte kunnat slita mig ifrån är "Chrome hounds" ett spel där man älgar runt i enorma robbotar som kallas hounds.
Av någon konstig annledning är det otroligt roande att klampa rakt genom små hus och lador medan man avfyrar misiler mot fienderna. Efter en stunds spelande innfinner sig någon form av milt storhetsvansinne varpå man landar på jorden igen när man prövar att spela online med katastrofalt resultat.

Vad bygger du ditt liv på?
Av el_huldo Februari 18, 2006


Matt 7:24
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.


Matt 7:25
Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.


Matt 7:26
Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand.


Matt 7:27
Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.”


Det som du prioriterar mest, utgör den grund du står på.
vad bygger du ditt liv på?

pengar och prylar.

vänner.

pojk/flickvänner.

dig själv.


Vad har du ditt självförtroende och egen värde i?

skolresultat eller annat du presterar.

Ditt utseende.

Hur populär du är.

Alla de här sakerna kan till en början verka vettiga.
Men de utgör alla en grund av sand.
De du har överst på din prioriterings lista blir till de bärande delarna i huset som är din tillvaro. Om de bärande delarna är av ett svagt material förstörs hela huset när stormen kommer.
Om de bärande delarna utgörs av en klippa, står huset kvar oavsett hur stor stormen är. Brädfodringen kanske blåser bort och huset ser mindre tjusigt ut., men huset går att reparera.

Bygg ditt liv på den klippa som Jesus är!

Det håller att stå på.

Då var det färdig pillat!
Av el_huldo Januari 8, 2006
Satt uppe hela natten igår för att få alla små detaljern till www.letssnacka.com s nya startsida perfekta i photoshop. Detta blev dock ett bakslag. I och med att jag och frun idag skulle på en mindre "släkt träff". Hade riktigt svårt att hålla ögonen uppe men jag hade mycket trevligt i alla fall. Knepigt bara att man inte kan gå och lägga sig då inspirationen väl satt in :)

När ett barn drabbas av sorg
Av el_huldo Januari 5, 2006

När en familjemedlem dör reagerar barn annorlunda jämfört med vuxna.

Barn som är yngre än 6 år, ser ofta döden som något tillfälligt, något som förstärks av tecknade figurer som dör och sedan kommer tillbaka till livet.

Barn mellan 6 och 9 börjar att se döden mer som vuxna gör men de tror fortfarande att det aldrig drabbar dem eller någon de känner.

Barnets chockupplevelse över att förlora ett syskon eller en förälder kan förvärras, om övriga medlemmar i familjen blir så uppslukade av sorg, att de inte klara att vara tillgänglig för barnet som behöver stöd och trygghet.


Texten nedan är ett citat från: http://www.sorg.se/sorg.asp

"Vad är sorg?

Sorg är den normala och naturliga känslomässiga reaktionen vid en förlust. Sorg är alla de tankar och känslor som våra förluster väcker inom oss. Hur förlusterna upplevs är helt individuellt, men dödsfall, skilsmässor och separationer är oftast smärtsamma. Att flytta, gå i pension eller att mista ett husdjur är exempel på andra förluster.

Det finns lika många reaktioner på sorg som det finns människor. Sorg är individuell och unik. Det går därför inte att beskriva hur en typisk känslomässig reaktion vid en förlust ser ut. Vanliga reaktioner är dock:

- En känsla av bedövning

- Förmågan att koncentrera sig reduceras

- Oregelbunden sömn

- Förändrade matvanor

- Humörssvängningar

Hur detta ser ut i praktiken är dock individuellt, samt varierar även hos varje enskild person över tiden. Vad vi beskriver är ingen tidsbestämd process som sker i stadier, utan kan bättre beskrivas som ett flöde som böljar fram och tillbaka. Det är inte tiden i sig som avgör om sorgen läker, utan det är vad man gör under tiden som avgör om läkning uppnås eller inte."


Texten nedan är ett citat från: http://www.sorg.se/myths.asp

"Myter om sorg

Sorg är normalt och naturligt. Däremot är samhällets information om hur man förhåller sig till sorg inte normal, naturlig eller till mycket hjälp. Sorg är en känslomässig reaktion på en förlust, men de flesta av oss har lärt oss att hantera sorg på ett intellektuellt sätt.

Många av samhällets föreställningar om hur man ska hantera förluster kan summeras i sex myter. Dessa är så vanliga att de flesta av oss känner igen dom. Här följer de vanligaste missuppfattningarna:

- Tiden läker alla sår

- Sörj i ensamhet

- Var stark

- Var inte ledsen

- Ersätt förlusten

- Håll dig sysselsatt

"Tiden läker alla sår" är ett exempel på en myt som får oss att tro att vi kommer att må bättre bara vi låter tiden gå. Vi känner till människor som väntade i 10, 20 och 30 år utan att må bättre. Tvärtom fördjupades deras smärta. De andra fem myterna är på motsvarande sätt missuppfattningar som motverkar ett läkande av sorgen."


Varnings signaler

Föräldrar bör vara medvetna om barns normala reaktioner till dödsfall inom familjen och även var medveten om signaler som tyder på att barnet har problem med att hantera sin sorg.

Tecken på att barnet inte kan hantera sin sorg och har mer eller mindre allvarliga problem i sorgearbetet:

Att barnet blir deprimerat och under en lång period helt förlorar intresse för dagliga aktiviteter och händelser.

Att barnet får sömnsvårigheter, inte längre vill äta, extrem rädsla för att vara ensam.

Att barnet under en lång period agerar mycket yngre än sin egentliga ålder.

Att barnet intensivt imiterar den avlidne.

Att barnet drar sig bort från sina vänner och anhöriga och blir inåtvänt.
Starkt försämrade prestationer i skolan eller direkt vägran att gå till skolan.

Dessa signaler indikerar att professionell hjälp kan behövas. BUP (Barn och ungdoms psyk) kan här vara en tillgång.

Det är normalt att barn i det närmast anslutna veckorna till dödsfallet har intensiv sorg, eller vägrar ta in vad som hänt genom att förneka det inträffade. Längre perioder av förnekelse av dödsfallet och undvikande av att konfrontera sorgen blir skadligt för barnet. Detta kan leda till mer allvarliga problem för barnet senare.


Ska barnet vara med på begravningen?

Om ett barn inte vill besöka en begravning på grund av rädsla så bör man inte tvinga barnet att vara med. Dock är det bra för barnet att på något sätt få hedra minnet av den avlidne exempelvis genom att göra ett fotoalbum, genom bön, berätta historier om den avlidne eller att tända ljus. När barnet accepterat dödsfallet kommer de troligtvis att visa sina känslor av sorg lite nu och då, under en längre period och oftast vid oväntade tillfällen.

Barnets närmast anhöriga bör spendera så mycket tid som möjligt med barnet och visa barnet att det är "Ok" att visa sina känslor öppet och fritt.


Balansen i barnets värld rubbas

Personen som avlidit var viktig för stabiliteten i barnets värld och ilska över förlusten är en naturlig reaktion.

Ilskan kan visa sig i barnets lek, mardrömmar, irritation, och en mängd andra beteenden.

Ofta visar barnet sin ilska mot resterande familjemedlemmar.

När en förälder dör reagerar många barn genom att agera yngre än vad de är.

Barnet kan temporärt bli som en bäbis igen och begära mat, uppmärksamhet och kramar.

Barnets språk kan också temporärt backa flera år. Det är även vanligt att yngre barn, tar på sig skulden för dödsfallet.


Sorgen har fyra stadier

1. Chock. Barnet har först svårt att känna något alls. Barnen ställer sig själva frågan, "Är det här på riktigt?"

2. Förnekande: Barnet har svårt att acceptera vad som hänt.

3. Ilska: Barnet blir lättretat och känsligt. Ilskan går oftast ut över de familjemedlemmar som finns kvar.

4. Försoning: Läknings processen börjar.


Hur talar man med barn om döden?

Det är viktigt att man förbereder barnet på att döden finns. Föräldrar vill ofta skydda sina barn från vetskapen om vad döden är. Detta gör mer skada än nytta, för barnet kommer oundvikligen att komma i kontakt med döden. Det är bättre om barnet vet lite om döden redan innan den är en realitet. Använd gärna tillfällen i vardagen för att förklara begreppet död. Exempelvis blommor som vissnar, kan vara en bra utgångspunkt. Barn har en mängd frågor kring död. Det är viktigt att du svarar på dessa uppriktigt, men på ett sätt som inte upprör barnet. När barnet har en fråga du inte vet svaret på, är det viktigt att du är så uppriktig att säger till barnet att du inte vet.


Mina egna reflektioner över förlusten av min far

Jag har ett rellativt unikt perspektiv på det jag skrivit om här. Jag tycker bara att det är synd att vi i Sverige, så ofta missar barnen. Föräldrar vet ofta helt enkelt inte hur de ska hantera barn med sorg och tyvärr så är det inte nämnvärt prioriterat att informera föräldrarna om detta heller.

Min far dog när jag var fyra år gammal. Jag bodde då i en foster familj (mina morföräldrar). Jag har inget klart minne över vad de berättade för mig. Men jag mins min reaktion. Jag såg inte döden som något permanent utan mer som den framställts på tv. Mer åt Tom & Jerry hållet än verkligheten. Som barn grät jag inte mycket över att min far dödats i en bilolycka, men grät ofta över allt annat. Under min barndom talades det lite och tyst om det faktum att jag inte längre hade en far. Som en följd av detta tog det många år innan jag förstod realiteten av det inträffade. Inte fören jag började skolan gick det upp för mig att min situation var annorlunda. På ett sätt har jag haft flera pappor i stället för en. Mina morbröder ställde upp på alla 'far och son' arrangemang som bara gick. Mina morföräldrar blev det närmsta föräldrar jag någonsin haft. Men jag kände mig ändå annorlunda hela min uppväxt. Ju äldre jag blev ju mer gick det upp för mig, vad som gjorde mig annorlunda från andra barn. Under min uppväxt visste jag mycket lite om vem min far var. Det var som sagt något som det talades tyst om och de hade oftast inte några svar att ge på mina frågor. De kände honom inte så väl, så det var svårt för dem att kunna förmedla en bild av hur han var som person. Eftersom jag inte hade någon bild av vem han var så var det svårt för mig att sörja förlusten av honom. Min pappas sida av släkten var inte nämnvärt närvarande under min uppväxt. Men det förändrades med tiden. Under tonåren fick jag bättre kontakt med släktingarna från pappas sida av släkten och det gjorde att jag kunde få svar på många av de frågor jag burit med mig under åren. Detta gjorde att jag kunde komma vidare i det avstannade sorgearbetet. Tack vare detta har jag för första gången i mitt liv kunnat bearbeta den förlust jag drabbades av som fyraåring. Men sorg är något man aldrig blir färdig med. Man kan dock lära sig bearbeta den och hantera den. Barn som drabbas av förluster i unga år bär spåren av dessa förluster resten av sina liv. Såren kan läkas, men spåren av dem finns kvar.